Ligger hemma i sängen och funderar på om jag ska orka röra på mig för att slå igång tvn. Kom hem för en dryg halv timme sen och har knappt rört på mig sen dess. Har mått konstigt hela dagen, känns som att hela kroppen är ur balans.

Kvällen har jag spenderat hemma hos mamma. Vi firade henne och Eva idag med tårta och allt. Det var mysigt och trevligt ändå. Funderade ett tag på att sova kvar där men kände att jag ville hem till min säng. Therese skulle oxå hem så fick sällskap till kallhäll iaf.

Igår var jag på krogen. Årets störta fail. Tack mina tre personliga änglar för att ni fanns där igår. Tror jag ska hålla mig borta från krogen ett tag. Om inte annat lär ekonomin tacka mig för det. Fast det blir väl som alltid, jag håller mig inne en helg sen vill jag ut igen... Menmen...

Håller tummarna för at jag mår bättre imorgon när ja vaknar. Är alltid lättare att ignorera saker när man inte känner av det fysiskt längre.

Btw så var jag blond i nästan ett dygn. Eller okej min utväxt var kritvit och resten typ 17 nyanser av oranget. Ville bli av med allt det svarta och få tillbaka det lite klar rödare färgen jag hade förut. Dock blev det mörkare och mindre rött än jag tänkt så det var lite fail det med. Men är inge svart kvar iaf

Jag ser så extremt pigg och glad ut eller hur =P

Nää nu räcker det här, Gos natt och sussa sött

Som ni vet spenderar jag ganska mycket tid med att vara hemma hos min mamma. Anledningen till det är att jag trivs där bättre än någon annanstans. Självklart till stor del för att det var lägenhet jag växte upp i men mest är det på grund av min mamma. Av vad jag har att jämföra med har jag och min mamma en väldigt nära relation. För mig är hon någon som jag kan prata med om allt. Någon som även om hon inte håller med mig och även om hon säger emot mig så vet jag att hon står på min sida.

Utan henne skulle jag inte vara den jag är idag. Av henne har jag lärt mig styrkan att säga vad jag tycker, ödmjukheten att förstå att jag inte vet allt, självförtroendet att veta att jag räknas, förståelsen för att alla kan göra fel och respekten för att alla människor är olika.

Jag är stolt över att ha henne som min mamma

Idag fyller hon år så ville bara säga

Grattis på födelsedagen!!

Jag är inge bra på det här. Inte det minsta faktiskt. Hade glömt hur svårt det var. Att inte veta vad man ska säga, göra tänka. Allt blir förvirrande på grund av allt det andra oxå. Det är inte precis som att det hjälper. Kan jag släppa det förflutna och släppa in det nya? Jag vet inte. Jag är trött och det finns bara en cigarett kvar i paketet. Jag borde spara den tills imorgon men bara tanken på att det bara är en kvar får mig att vilja ha den. Läser och funderar om det har någon betydelse. Någon frågade varför jag inte sover på nätterna. Vem kan sova när det finns så mycket tankar? Bättre göra något annat. Jag gillar inte tänkandet, det har för lätt hål på min lallande lilla bubbla.

En kompis på fb bad människor skriva om något brait och eftersom det känns elakt att härmas kör jag tvärt om varianten och skriver några saker som jag idag inte alls är speciellt förtjust i.

1. Vissa av SLs anställda. Vill inte dra in alla av er i det här men vissa av er verkar ha som mål att vara så irriterande och jobbiga som möjligt

2. Fotbollsträningar

3. Lata människor som bor i stan

4. Grus. I kombination med klackar är det fan mer ostabilt än glasklar is. Det mest irriterande med det kommer ligga kvar i flera veckor efter att all snö försvunnit och bara extrem irritera mig

Jag sover fortfarande med mitt gossedjur Leo som jag haft sen när jag va liten och min snuttefilt som jag fick när jag fyllde 16.

Det finns flera böcker som jag läst från början till slut mer än 10 gånger

Mina favorit örhängen har jag köpt fyra gånger och slarvat bort lika många gånger det senaste halvåret.

Jag har (och gör det ibland fortfarande) funderat på att utbilda mig till livvakt.

Jag är extremt blyg. Bland nära vänner märks det inte men om jag ser en bekant ute vågar jag inte hälsa om inte dom gör det först

Precis som de flesta har jag två föräldrar men jag har även fyra personer som jag ser som mina extra mammor/pappor


              

Jag kan ha lekt lite i paint inatt =P

Egentligen borde jag sova nu men har ingen större lust med det. Ligger i sängen och kollar runt bland lite olika bloggar. Har satt igång rose red oxå men tittar knappt. Inte för att det behövs, har sett den tillräckligt för att hänga med ändå.

Funderar på att bjuda på kaffe imorgon oxå men vet inte om jag vill...

Ett annat alternativ är att ställa klockan och sen tracka mamma och hundarna. Om inte i rastgården så finns det juh alltid kaffe...

Eller så kanske man borde ta sig in till stan och socialisera (stavas det så?) lite...

Sen finna juh alltid möjligheten att jag blir väckt för att jobba...

Fast måste juh erkänna att hur mycket jag än funderar på det här nu så bestäms det nästan helt av hur sent jag somnar och därmed när jag tar mig upp i morgon.

Faan, hela mitt liv styrs av min sömn... Lite komiskt ändå =P


                 

Ingen tvekan

Ingen ånger

Aldrig ingenting

Jag väljer mitt liv

För några dagar sen gjorde jag en sak som kanske inte var det smartaste men som just för tillfället verkade som en bra idé. Jag fick för mig att på tåget börja skälla ut ett gamalt par.

Låt oss börja från början.

Ni vet på pendeltågen finns det massa olika sittplatser. Jag gillar dom där som man bara sitter två på. Mest för att det är mindre chans att behöva trängas med någon annan.

Vid kanske var fjärde av dem sitter det en sån där handikapp lapp bredvid.

För att vara helt ärlig brukar jag inte tänka så långt att kolla om det sitter en sån lapp på just den platsen jag sätter mig. Och just den här dagen satte jag mig på en sån plats.

Jag skulle av i sundbyberg och i spånga kommer ett gammalt par på och sätter sig på platserna på andra sidan gången från mig.

Jag sitter i min egna lilla värld och sminkar mig när de sätter igång och börja prata.

Dom gnäller över dagens ungdomar. Hur ouppfostrade vi är och hur vi tror att vi äger världen. Handikapp platserna är aldrig lediga för att vi inte har någon respekt över huvudtaget.

Jag sneglar upp och inser att jupp visst sitter jag på en handikapp plats. Kanske lite dumt av mig men va faan det är inte speciellt mycket folk på tåget. Det äldre paret har juh faktiskt alla sex platser där för sig själva.

Den gamla tanten fortsätter ”Jag hoppas att de blir handikappade så att de får veta hur det känns.” Just den meningen minns jag så ordagrant för att det var en av de elakaste saker jag någonsin hört.

Att önska ett handikapp på en annan människa för att man tycker den är ouppfostrad. För att den sitter på en handikapp plats.

De äldreparet fortsätter klaga på dagens ungdom. Det mesta av det är bara upprepningar om hur vi inte kan bete oss, klagningar om hur vi ser ut nuförtiden, att vi inte har någon respekt.

Jag sitter där och lyssnar på dem med växande irritation. När tåget börjar sakta in vid sundbyberg får jag den dumma impulsen att säga vad jag tycker till dem.

Ungefär såhär lät samtalet:

”Hej ursäkta att jag stör. Jag ville bara säga att om ni varit artiga nog att be mig flytta på mig hade jag gärna gjort det. Men att sätta sig bredvid någon och prata om hur dålig den är, är bara ouppfostrat”

”Du skulle inte suttigt där överhuvudtaget. Du tror att du äger världen och inte behöver bry dig…”

Tyvärr avbryter jag här

”Jag kanske inte borde satt mig där men innan ni två lär er lite allmänt hyfs tycker jag inte att ni har något att säga till om.”

Dom fortsätter att skälla ut mig men ungefär här inser jag att större delen av vagnen tittar på oss och börjar undra varför jag inte bara höll käften. Som tur var hade tåget stannat och dörrarna öppnats så jag bestämmer mig för att lämna scenen..

Vad som stör mig mest här är att, ja, jag borde inte suttit där. Det var nonchalant och dumt och tyvärr så kommer jag säkert göra det igen. Men! Inte ens jag är så ouppfostrad att jag skulle sätta mig bredvid en annan människa och snacka skit om den. Det tycker jag är värre.

Eller är jag ensam om det?

Massvis av gånger får jag höra hur ouppfostrade dagens ungdomar är och hur vi saknar respekt och hur dåligt vi beter oss.

Min fråga är; Är ni så mycket bättre?

Jag är väluppfostrad. Jag är artig. Jag respekterar mina äldre precis som jag respekterar alla andra. Men i min uppfattning så kräver det ett viss mått av respekt tillbaka.

Vi pratar om allmänt hyfs här. Kan inte du vara artig och trevlig mot mig, varför ska jag vara det mot dig?

Allmänt hyfs och artighet upplever jag oftare från yngre människor. Från äldre människor upplever jag ofta nedlåtenhet, nonchalans och oförskämdhet.

Jag säger inte att yngre människor är änglar eller att alla äldre är idioter. Det är helt från person till person.

Vad jag säger är att vissa människor ska tänka sig för innan de kastar sten i glashus    

Vi börjar väl med den klassiska: Sömnproblem? Nej men det menar ni inte...

Nää Men inte alls ikväll faktiskt. Faktum är att fastade totalt i en bok och sist jag minns att jag kollade på klockan var den typ elva. Fast sen ska det kanske sägs något om att jag senaste 100 sidorna kämpat en hård kamp mot sömnen för att jag ville läsa slutet och nu när det är gjort sätter jag mig vid datorn istället för att bara sova... Men vi struntar i det idag

Läste "I drottningens närhet" av Philippa Gregory. Den handlar om en ung tjej som hamnar som hov narr under Englands drottning Marias tid. Handlar mycket om hennes räddsla för inkvisitionen, hennes totala misslyckande i att undvika alla intriger kring maktkampen om tronen osv. Ganska bra bok faktiskt. Det är samma författare som skrivit "den andra systern Boleyn" och även en bok om Elizabeths första tid som drottning. Hon har säkert skrivigt fler men det är de jag har läst

Nu borde jag väl antagligen sova men piggnade till lite här så blir väl att glo på någon film. Men känner jag mig rätt lär jag somna 10 mintuer in. Som tur är är det sportlov och många som är lediga så är inte så troligt att jag blir ringd om tre timmar för att jobba

Sussa sött!