Sitter fortfarande på skype med familjen. Det är kulit. Inte för att vi egentligen har sådär överdrivet mycket att berätta för varandra utan mer för att jag saknar att umgås med dom. Blev juh lite van vid att i några års tid åka hem till pappa och käka och spela kort två ggr i veckan.

Börjar få lite läskig hemlängtan oxå. Saknar min familj och mina vänner någo fruktansvärt. Just dom här självklara människorna. Dom jag vet att jag kan ringa lite närsomhelst och snacka bort en halv timme, dom man kan sitta och drick kaffe med eller bara mysa.

Känns som att jag missade delen med flytten att man måste börja från scratch i alla vänskapsrelationer. Menar det är skit kul att lära känna massa nytt folk och så. Men det jag sakner att just de relationerna man kommit så långt i att man kan snacka om vad som helst. Vissa saker pratar man helt enkelt inte om med människor man bara känt några veckor.

Suck.

Saknar Alice och Stella oxå... Min Alice! Tänk om hon glömmer bort mig?!

Nej nu är jag löjlig jag vet men ändå.

Snackade med en på jobbet som sa att det är just när man varit här ett par veckor och ens hjärna börjar inse att det inte är semester som man längtar hem som mest. Det går över efter ett tag...