Förrvirrat
Svarta tankar flyger runt. Kanske snarare gråa. Ljusa som blir mörka och mörka som blir ljusa. Men så är väl livet. För att använda en klyscha så är livet varken svart eller vitt, bara olika nyanser av grått.
Allting känns lite skevt. Som en spegelbild där glaset är sprucket, det är nästan exakt som det ska men ändå helt fel.
Jag vet egentligen inte vad jag vill få sagt. Om jag ens vill få något sagt. Tror jag bara vill reda ut mina egna tankar, räkna ut vad som egentligen lallar runt i mitt förvirrade lilla huvud. Ibland hjälper det att försöka skriva ner det men oftast inte.
Om inte annat så blir det här ett meningslöst litet blogginlägg...
Hur kan man vilja något samtidigt som man inte vill det alls? Hur kan egentligens ens vilja vara så splittrad. Som när man ätit massa chips och man är jätte mätt. Trots att man vet att man kommer bli illamående vill man äta lite till. Vilken fin liknelse, kanske ska satsa på att bli poet.
Känns som att det här börjar spåra ur lite så tar och ger upp ist.
Om någon fattar vad jag babblar om får ni gärna berätta det för mig, för jag har ingen koll
» Anders
Jag förstår precis. Du vill ha chips!
» Catitzi
Du vet efter den där chips liknelsen så blev jag extremt sugen på chips... Fan vad du är smart!
Trackback