...
Det är lite synd men tyvärr var det för tydligt för att ens jag skulle kunna ignorera det. Jag var inte intresserad av mer än vad som redan fanns och om jag inte var så stolt kanske det kunde få vara. Dock har jag en värdighet att tänka på och detta kapitel får nu vara avslutat.
Glöm inte bort mig bara... och vem vet, vi kanske ses någon annanstans =)
Trackback