När Anders var söt och körde mig hem tidigare började vi diskutera de här med liv efter döden. Min personliga tro att när man dör är man död. Rakt av. Efter att man har dött händer inget mer, det finns ingen himmel eller något helvete, ingen själ som lever vidare eller något sådant. Man är bara död, ett ruttnande lik i en kista någonstans.
Anders var inte riktigt säker på vad han trodde hände men han tror på spöken (typ) Han e inte helt säker på om det vi kallar spöken e döda människor eller något ur en annan dimension eller något sånt. Men han verkade tro att de fanns något mer.

Kunde aldrig riktigt få det här ur huvudet och har funderat på det fram och tillbaka sen jag kom hem.

En annan liknande sak jag funderat och diskuterat om ganska ofta är det här med tro. Ni vet Gud och de. Jag skulle absolut inte ha något emot att tro att det fanns en Gud, en allsmäktig kraft eller vad man nu vill kalla det. Att rakt igenom helt ärligt tro på en större makt, att tro att när jag dör kommer jag hamna på en bättre plats, tro att det finns en mening med allt tycker jag verkar vara en välsignelse. Det är inte det att jag inte vill tro, jag bara gör det inte. Skulle det inte vara falskt att säga att jag tror på gud bara för att jag vill göra det? För hur mycket jag än försöker och funderar så tror jag helt enkelt inte att det finns något mer.
Allt vi har är det livet vi lever nu.

Och nej, jag hade ingen poäng att komma till. Jag bara funderar här.