Jag tror det är först nu, 12 timmar efter mötet, som de faktiskt börjar slå rot i min hjärna. Efter den 30 juni kommer jag inte längre jobba kvar på mitt jobb.. skumt...
Det är nästan exakt två år sen jag började jobba extra på heljerna där. 1 1/2 år sen jag fick min egna schema rad. Och nu ska jag sluta.

Jag blir egentligen inte uppsagd (eller får förlängnt vikariat som de heter) Det var jag som beslutade att de va så de fick bli. Visst de hade kanske slutat så ändå, antagligen hade jag kunnat vela om utbildning och fått 6 månaders till vikariet, kanske längre. Kanske hade de varit ekonomiskt sett smartare. Men när jag satt där på mötet och frågan togs upp så kände jag bara att jag inte ville. Jag ville inte jobba kvar längre. Inte pågrund av jobbet i sig, älskar den delen av mitt jobb känslan av att jag gör något vettigt att jag hjälper någon. Ibland stör jag mig på det men oftast tycker jag om mina arbetstider. Jag vill bara göra något nytt, något annat.

Skumt e de ändå.

Ska nog sova nu. Visst jag ska sluta men imorgon kväll ska jag faktiskt jobba