Ja jag halkade. I en trappa... Det värsta är att jag vet att den trappan är livsfarlig. Trappan ner till tågen vid sundbybergs station som jag alltid gick ner för när jag åkte från jobbet förut. På vintern när det är snöit ute blir den alltid jätte hal. Så jag tog det faktiskt försiktigt och höll noga i räcket. Tills jag insåg att min tåg gick om en minut. Då föll jag.

Jag hatar att ramla offentligt. Hatar när människor ser det och dom ska alltid fråga "Hur gick det?" När man helst bara vill låssas som ingenting. Fast den här gången var det bara en äldre herre som såg mig och jag var faktiskt tacksam för att han gjorde det då han hjälpte mig upp igen. Vilket jag behövde. Tack!

Och tåget var 5 minuter sent

Vägen hem var inte rolig. Fyfan vad ont det gjorde!

Men värst var nog när jag kom hem och skulle dra av mig mina strumbyxor (som blev förstörda i fallet) och insåg att inte bara var jag blåslagen, Jag hade dessutom skrapat upp benet tillräckligt för att börja blöda ordentligt. Då det här var runt en halvtimme senare hade det dock slutat blöda och torkat. Har ni någon gång dragit loss ett par strumbyxor som fastnat i intorkat blod på ett sår? Ingen trevlig bild man får och tro mig det var inte skönt!

Själva skadan är egentligen inte så farlig. Såret var inte speciellt djupt och även om jag kommer halta runt ett par dagar med ett blått ben så har jag nog inte haft sönder något.

Men ändå, det värker, det gör ont och det är synd om mig!!